Kickis Blogg

Jag följer ingen särskild diet, men det finns en del saker som jag väljer att inte äta/dricka. En del andra grejer vägrar jag att köpa själv, men kan äta det om jag blir bjuden på det.

Jag har t.ex. valt att inte äta kött på måndagar. Jag stödjer rörelsen Köttfri måndag, eftersom jag anser att alla köttätare/allätare också måste bidra till en mer välmående planet. Minst en dag i veckan offrar jag köttet till både frukost, lunch och middag. Jag äter heller inte scampi, också kallad tigerräka, jätteräka eller gambas. Jag skulle bara äta det om jag blev bjuden på det och det var uppenbart att räkorna skulle hamna i papperskorgen om jag tackade nej. Jag dricker inte coca-cola, pga tillsatser som är mycket tveksamma för hälsan. Cola-drycker var förbjudna i Sverige fram till 1953, bl a för att de innehöll fosforsyra som är skadligt för hälsan. Cola innehåller fortfarande det. Jag köper aldrig hem cola, varken till egna gäster eller till mina barn. När jag handlar själv köper jag aldrig produkter med palmolja såvida inte palmoljan kommer från certifierade odlingar. Jag köper inte torsk, varken i butik eller på restaurang såvida den inte är KRAV-odlad. Jag köper inte produkter som innehåller natriumglutamat, E621. Jag varken äter eller köper produkter med aspartam och andra artificiella sötningsmedel som sukralos. Funlight och andra lightdrycker samt sockerfria tuggummin går bort. Det har blivit lite knepigt att handla, det gäller att hålla sig uppdaterad.

Jag håller koll på de här grejerna för våra kunders räkning också. Det jag inte äter, skickar vi inte heller med i kassarna.

Utskriftsvänlig

Jag hörde Renée Voltaire bli intervjuad i samband med tävlingen Beautiful Business Award häromdagen. Hon sa att hon var den enda i hela Stockholm som inte följer en diet. Jag tycker att hon har en ganska extrem matfilosofi med mycket raw food. Jag tror att det är mycket som hon aldrig skulle stoppa i sig. Men kanske menar hon med att följa en diet att man bantar? Det kan ju finnas många skäl till att man följer en viss diet. Så tänker jag. Viktminskning är kanske det vanligaste skälet, men det kan ju också handla om allergier, att man mår bra av en viss diet eller att man undviker kött av miljöskäl. Det är ju också dieter. Eller har jag fel? Jag anser inte att jag följer någon särskild diet. Däremot finns det saker som jag vägrar äta (mer om det i ett annat inlägg).

Utskriftsvänlig

Jag har just klivit av stora scenen i Waterfront Building där jag hållit en gästföreläsning för 500 personer på TeliaSonera. Under förberedelserna för detta kom vi och Telia på att vi faktiskt har ganska mycket gemensamt. Vi har båda startat under monopolliknande omständigheter. Vi var visserligen bara ensamma på marknaden i sex månader, men det var kul att ha fått uppleva det! Våra kunder är köpstarka men kräsna. De vet att det finns mycket att välja på. Det kräver en viss motivation/ansträngning att byta leverantör, även om man kanske är lite missnöjd. Jag kan ju ta mig själv som exempel när det gäller telefoni. Min Tele2-lösning tvingar mig ut på gatan för att kunna prata i telefon ibland. Jag kan i stort sett aldrig sitta vid min skärm och prata i telefon. Ändå får jag inte ändan ur vagnen för att lösa problemet. Både vi och Telia betraktar oss själva som en premiumleverantör där varje steg i våra processer kräver hög kvalitet. För oss innebär det t.ex. att vi har hög tillgänglighet i vår kundservice, vi packar alltid maten i kyla, vi kör ut med kylbil – alltid, vi provlagar och provsmakar alla rätter innan kunden får hem dem och vi gör väldigt tydliga recept som till och med tonåringar kan följa och våra foton inspirerar och hjälper kunden i mål. Vi sätter ihop produkter och tjänster så att det upplevda kundvärdet är större än värdet av de ingående komponenterna var och en för sig. Vi måste fortsätta att vässa våra tjänster där det spelar roll för kunden. Vi kan inte bara satsa på det vi själva tycker är viktigt, t ex klimatsmart mat. Vi är fortfarande klimatsmarta, men kunden är framförallt intresserade av att få barnen att äta maten och att det ska gå fort. Där måste vi överglänsa våra konkurrenter.

Utskriftsvänlig

Igår lunchade jag med en ung manlig affärskontakt som aldrig hade hört talas om att det fanns en rörelse som heter Meatless Monday, Meatfree Monday eller Köttfri måndag. Jag häpnade lite över detta. Mitt intryck var att de flesta kände till det, även om de inte själva gjort ett commitment och gått med i rörelsen. Jag gjorde detta commitment för några år sen och det är något av en uppoffring vissa måndagar, det erkänner jag. Men något måste vi ju göra för att rädda planeten. Vegetarianerna är för få för att dra lasset själva.

Jag tror att det måste bli coolt att avstå kött. Det måste bli trendigt och vara status att göra något aktivt för att bidra till en bättre miljö. Eftersom vi historiskt är ett köttätande folk är steget för långt att bli vegetarianer. Vi är vana vid kött och det sitter ganska djupt. Då spelar det ingen roll om kändisar som Charlotte Perelli, Lili & Sussi, Thomas di Leva eller Peter Wahlbeck är vegetarianer. De kan ändå inte leda vägen. Jag tror inte att folk kan identifiera sig med dem.

Men vilken effekt det skulle ha om några allätande kändisar skulle gå i täten och offentligt visa att de avstår köttet en dag i veckan! Jag tänker mig följande uppställning: Kronprinsessan Victoria (överklassen äter nog mest kött av alla även om det är lite finare kvalitet), Zlatan Ibrahimovic (för att visa att det är möjligt att vara en idrottsvärldsstjärna utan att äta kött varje dag), Ola Rapace (aktuell bad boy-skådis utan nördiga vegoassociationer) och kanske Eric Saade eller någon annan aktuell musikartist (för att få med den yngre publiken). Om de nämnde en köttfri måndag varje gång de stod på en scen eller fick en mikrofon i ansiktet skulle det säkert få effekt. Det viktigaste är några manliga förebilder, eftersom det fortfarande finns en slags manlig jargong där man skrattar åt och förlöjligar vegomat och förhärligar köttet. Att äta för mycket charkprodukter och/eller rött kött är faktiskt dåligt för hälsan och det kan ju knappast vara coolt.

Utskriftsvänlig

Vi får emellanåt synpunkter på att vi skickar kenyanska sockerärter och sugar snaps i våra kassar. Huruvida det är bra eller dåligt är en svår fråga, tycker jag. Det finns de som påstår att det är bra att vi importerar grönsaker från afrikanska länder av humanitära skäl, så att afrikanska byar blir självförsörjande och därmed inte behöver köpa t.ex. GMO-majs från USA. Men eftersom de flygs in finns det naturligtvis klimataspekter på detta. Å andra sidan är grönsaker som odlas i växthus betydligt värre för klimatet än de som odlas under solen, även om de transporteras en kortare väg. Det är alltså inte en helt lätt fråga.

Dessa grönsaker står för en förhållandevis liten del av vår kasse. Vårt primära fokus är på kålgrönsaker, rotfrukter och olika sorters lök, eftersom vi tittar på koldioxidutsläppen som maten genererar. Men om vi bara skulle välja svenskt och säsongsgrönsaker, skulle vi ha svårt att sälja vår kasse.

Vårt mål är att våra prenumeranter ska välja en matkasse som är betydligt bättre än genomsnittssvensken själv väljer. Vi har ingen ambition om att vara ”perfekt”. Vi måste överleva som leverantör också. Svensken köper i princip bara (jag generaliserar lite) gurka, isbergssallad och tomater. Sen äter vi vitkål på pizzerior. Våra kassar är relativt sett MYCKET bättre. De flesta tänker inte på att göra bra miljöval överhuvudtaget.

Utskriftsvänlig