När jag startade Middagsfrid var jag ganska stridslysten och arg och misstänkte livsmedelsindustrin för att luras, spä ut produkter med vatten och tillsatser. Idag har jag en mer nyanserad bild. Ilskan finns kvar, men jag lyssnar och lär och inser att många matproducenter och importörer gör sitt bästa och de slåss precis som alla företag för överlevnad. Konkurrensen är stenhård och ansvaret kan inte bara ligga på dem. Det handlar om att ge konsumenter vad de vill ha. Den senaste tiden har jag träffat en rad matleverantörer och haft spännande samtal. Jag har t ex fått lära mig att Di Luca & Di Luca var först med fetaostförpackningar på 150 g för att de vill att vi ska slänga mindre mat. Nu har det blivit standard istället för som tidigare 200 g. Alla deras torrvaror, de har t ex varumärket ZETA, fraktas med tåg. Vad gäller kylvaror konstaterar VD:n att det ännu inte finns kyltåg, så där kör de med lastbil. Risenta har fått tillfälle att förklara varför alla deras produkter inte är ekologiska. De satsar på kvalitet i första hand och ibland är det bättre linfrö från Sverige än ekologiskt från Kina. De väljer de bästa produkterna, ibland är de bästa produkterna ekologiska, ibland inte.  Imorgon besöker Middagsfrid tillsatsproducenten Aromatic för att lära oss mer om tillsatser.

Utskriftsvänlig