Idag när barnen satt i bilen och åt sitt lördagsgodis fullproppat med E-nummer hade jag ont i hjärtat. Det här är verkligen något jag tror inte är bra för dem. Det handlar om sockret, men också om alla färgämnen, aromämnen och andra kemikalier som deras stackars små kroppar ska ta hand om. Jag vet att ”alla andra får” och att det är viktigt för barnen att ibland få vara som alla andra. Varför kan jag inte släppa taget om detta och bara vara ”normal”? Jag har till och med gått upp till tio bitar nu, vilket verkar vara praxis. Jag orkade inte bråka om det längre. Ekorrens ekologiska godis eller colaflaskor från Gryningen duger inte, det ska vara lösgodis från vanlig butik. Någon som känner igen sig i min vånda?
Om Kicki
Jag älskar att laga, läsa om, skriva om, handla, prata om och framförallt äta mat. När det gäller kvalitet är jag riktigt kräsen. Mat ska helst vara helt E-nummerfri, klimatsmart och ekologisk. Det är därför jag har startat Middagsfrid. Jag drar mig inte för att tycka till om och ifrågasätta vad som pågår i livsmedelsbranschen. Grönsaker är min stora passion och jag blir glad om jag kan inspirera folket att äta annat än isbergssallad, gurka och tomat. Dessutom visar jag upp vad som pågår på jobbet och delar med mig av min vardag på Middagsfrid. Följ @middagsfrid
Vill du ha en leverans från Middagsfrid?
5-dagarskassen, 3-dagarskassen, Frukostkassen, Fruktkassen, Fredagsmyskassen, Bakkassen, vi har nåt för alla. Beställ din/dina kassar redan idag!
Hej Kicki! Jag känner igen mig till 100% i din beskrivning! Usch vad hemskt det känns att ge sina barn något som man inte tror är bra för dem bara för man tror att det är bra för dem att få känna sig som alla andra. Önskar att det ekologiska fanns i lösvikt för mycket av lockelsen verkar ligga i just plockandet. Ibland funkar det att köpa hem lite olika sorters ekologiskt och låta min son plocka själv här hemma.
Tack för inlägget, Helena! Jag uppskattar det verkligen. Jag tror tyvärr att vi är ganska få som känner så här. Ingen annan har ju svarat på inlägget och tycker kanske att jag är ”överdriven”. Det får jag höra ibland.
Jag har ännu inte kommit till ditt läge, eftersom mina barn fortfarande är i förskoleåldern. Deras lördagsgodis består av några bitar mjölkchoklad eller en skål med popcorn vilket jag tycker känns helt ok. Men jag bävar för framtiden. Du är inte ensam.
Härda ut Kicki, du kan ju fortfarande som mamma bestämma vad barnen skall äta….även godis. Mina barn vill ha plockgodis, men jag brukar också köpa olika påsar och så får dom plocka från dessa. Sedan så kompromissar vi, ekologiskt godis ibland, och ibland läskiga e-nummergodis från plockgodishörnan, det blir lite nyttigare ibland i alla fall. Själv så är min käpphäst läsk, som mina barn inte får dricka, fast nu har jag mjuknat lite och relativt ofta får de Orangirna, som innehåller ‘relativt’ mycket juice (för att vara läsk). Körde ekologisk läsk ett tag, men den har försvunnit i vår ica butik. tror att man får balansera lite, nyttigt ibland och ibland onyttigt. Har man tur så känner ju även barnen hur mycekt godare det är med ekologiskt godis och läsk, som smakar mycket mer än de mer konstgjora varianterna. Ordna godis och läskprovning med barnen, låt dem sätta betyg….
Håller helt och hållet med. Mina barn (4+6) nöjer sig än så länge med 7 bitar, och accepterar att jag säger ifrån om vissa sorter. Men visst är det hemskt att det man vet är bra för dem ska vägas mot vad ”alla andra” gör…
Kicki, det är du som ÄR normal.
Att vi i Sverige äter ca 16 kilo godis per person och år är inte normalt. Det gäller att lyfta blicken från detta vansinne och se hur resten av världen ser ut, samt titta hur vi hade det i Sverige förut. Att konsumera så mycket godis som lilla Sverige gör är inte normalt.
Om du inte skulle känt dig dålig när du gett dina barn godis och samtidigt känner till riskerna, skulle du varit en dålig mamma. Nu menar jag inte att alla föräldrar som ger godis till sina barn är dåliga föräldrar, utan bara att de helt enkelt inte har kunskap om konsekvenserna och riskerna med detta. Mina egna föräldrar faller i den senare kategorin.
Själv känner jag mig som en mat-taliban
Jag har aldrig köpt godis(75% choklad exkluderat då) till min snart femårige son, och han verkar inte lida av det. Dock så har ju det slinkigt in något ibland när han blivit bjuden osv. Ibland brukar jag göra egen choklad baserad i huvudsak på kokosfett och kakao som jag erbjuder honom, men det är mer likt nyttig mat istället för godis.
Min mamma brukar göra egen glass ibland, som innehåller lite socker eller honung som sötning, detta tycker jag är ganska ok att ge ibland.
Kortfattat så är det föräldern själv som skapar problem och tråkigheter när denne lär barnet äta godis.
Jag har inga problem att gå och handla i butiken med min son, det som jag oftast brukar få ge efter för pga hans tjat är för stora mängder frukt i matkassen.
Vi får se hur det utvecklar sig när han blir större
Kicki,
Här är en till som kämpar
http://www.metro.se/2010/11/01/3312/svart-att-halla-det-vita-pulvret-bort/