Förra veckan åkte jag till Bryssel i egenskap av EU-ambassadör för kvinnligt företagande. Det var en upplevelse att träffa kvinnliga företagare från hela Europa, t ex från Tyskland, Grekland och Slovenien. Vi var åtta svenska ambassadörer från hela landet som fick ett gyllene tillfälle att nätverka och utbyta erfarenheter. Man kan inte förvänta sig att saker fungerar på samma sätt som i Sverige när man åker ut i Europa. I taxibilarna från flygplatsen tar de t.ex. inte kort. Till lunch serverades lyxiga snittar och vin! Själva konferensen handlade just om vad som görs politiskt för att stötta kvinnliga företagare samt de senaste rönen inom forskningen. För första gången använde jag tolkhörlurar eftersom några av de belgiska ministrarna och professorerna på talarlistan inte kunde engelska. Det var en riktig utmaning att hänga med, särskilt eftersom så gott som samtliga talare läste innantill från medhavt manuskript och man hela tiden hörde både flamländskan/franskan/belgiskan samtidigt som översättarens lågmälda engelska röst i lurarna. Det blev tungt att lyssna, även om det var intressanta fakta som presenteras.
Jag tror att skälen till att svenska kvinnor inte startar företag skiljer sig lite åt jämfört med andra europeiska länder. Avsaknad av vettig barnomsorg och att kvinnor förväntas göra allt hemma gör det förstås väldigt svårt att starta företag. Här har vi inte så mycket att skylla på, det handlar mycket om mod och att vågar misslyckas. Sen kan brist på kapital vara ett hinder för somliga. I en del av de fattigare EU-länderna tvingas kvinnor ibland starta företag för att det är det enda sättet att försörja sig.
EU-ambassadörer för kvinnors företagande: Jeanette Bohman, Ägare och kock på Skivarps gästgiveregård i Skåne, Liselotte Norén, Ägare till Mongara i Stockholm, Victoria Knutsson Nilsson, VD för Knut Karlssons Snickerifabrik i Botsmark och jag.
