Apropå att svenskarna är ett smågodisätande folk, läs mer här. Middagsfrid är allmänt skeptiska till E-nummer, aromer och härdat fett. I smågodis kombinerar man dessa med stora mängder raffinerat icke-ekologiskt vitt socker, vilket inte är någon höjdare. Låt oss ändra på smågodiskulturen där vi istället för att proppa i oss godis som är helt utan näringsinnehåll, väljer hembakade sötsaker någon gång i veckan där vi kan samlas och mysa. Med nötter, choklad och torkad frukt kan man trolla fram mycket goda saker och samtidigt få i sig ett och annat näringsämne.
Annars finns det ekologiskt godis där också färgämnena och aromerna är naturliga. Här måste jag dock erkänna att mina barn föredrar att gå till Jam Jam på lördagen och köpa klassiskt smågodis med artificiella färg- och smakämnen. Det ekologiska som jag köper hem är inte lika spännande. Vi kör 10 bitar var (om de tar riktigt små får de ta fler, om de tar stora räknas de som två), vilket jag har hört är praxis. Hur mycket godis får era barn på lördagen? Eller får de äta godis som de vill? Jag är väldigt nyfiken på detta!
Mina barn är 5, 3 och 1 och vi har valt att inte börja med lördagsgodis. Vi fikar hellre någon gång på helgen eller gör någon efterrätt. Självklart händer det någon gång att de får godis, men då är det oftast i samband med kalas, julbord eller liknande eller att de blir bjudna av någon.
Jag är glad så länge vi kan slippa komma in i vanan att det ska vara en påse på lördagen, men misstänker att det kan bli tjat framöver. 5-åringen är väl medveten om att kompisar får lördagsgodis, men än så länge accepterar han situationen.
Det kommer en annan tid! Men det är bra som länge man kan hålla det på den nivån. För mig var det likadant. Mina barn var precis i den åldern när jag startade Middagsfrid och då hade vi inte godispåse varje lördag, det minns jag. Den äldsta fick på kalas och sa inte så mycket om det sen. Det började nog i sexårsverksamheten. De kompisar som har äldre syskon börjar tipsa också.
Vår 6-åring är måttligt intresserade av godis. Hon äter gärna om det bjuds, men är inte typen som fortsätter tills det är slut. När hon har med sig en påse från kalas brukar de sista bitarna bli kvar. Hon vet att många kompisar får lördagsgodis och pratar ibland om att få det själv. Men då brukar det räcka med en bit godis, och sedan glömmer hon det.
4-åringen gillar inte godis alls. Ibland tar han en chokladbit och spottar ut den igen. Vi köpte polkagrisar i julas, och det säger han i och för sig är gott. Fast jag misstänker att han mest tycker de ser roliga ut.
Vad vi har gjort för att det ska bli så? Inte ätit godis i barnens närvaro och inte erbjudit. Och sedan är det väl gener också, för varken jag eller maken är särskilt intresserade av sött.
Hej Malinka!
Jag tror absolut att det åtminstone delvis är genetiskt, vissa har ett helt annat sötsug än andra. Min minsta som är 4 blir som tokig när det bjuds på sötsaker, han börjar gå runt bordet och slicka på andras tallrikar. Jag kan absolut inte ha en kaka stående uppe på diskbänken, då skulle han hämta en stol och börja äta av den.
Hej
Har en son på drygt fem år och han älskar choklad, främst ”stark choklad”, dvs 70%-ig sådan. Vi försöker hålla oss till helgerna, men ibland om det är fika hemma tar vi vuxna hellre en liten bit choklad till kaffet istället för en kaka, och då får sonen en bit han med. Han äter inte alls gelegodis eller annat godis. Det spottad snabbt ut. Klubbor som thaikiosken envist delar med sug av äter han lite på.
…forts från mig då iphone-tekniken inte är med mig idag.
Det som är viktigt för vår son är ”fredagsmys” som OLW präntat in så starkt! Då ska det vara chips, ostbågar, popcorn eller nötter! Annars är det kris. Saltå kvarns mandlar är goda och populära, dock även pringels ( enligt mig superäckliga syntetchips).
Jag tycker att hysterin kring barns godisätande är oerhört överdriven. Så länge föräldrarna har lite koll på hur mycket barnen äter och det inte blir godis i sjuka mängder varje dag är det ju inget problem. Har själv två barn, ett och fyra år. Den äldsta tycker bara om choklad men svarar hälften av gångerna nej tack när man frågar om han vill ha. Det som förbjud blir spännande och det är då det blir risk att det blir för mycket. Skulle du själv vilja avstå från det bäsa du vet förresten? Klart barnen ska få äta godis!