Det har kommit en fråga till Middagsfrid om detta. Vi är restriktiva med E-nummer överhuvudtaget, men just E250 är oerhört svår att undvika. Den finns i så gott som alla charkuteriprodukter. Därför har vi charkuterivaror ganska sällan och ofta väljer vi produkter utan tillsatser, t ex prosciutto.
Livsmedelsverket säger å ena sidan att vi som konsumenter kan äta alla EU-godkända E-nummer utan risk för hälsan. Dock säger de samtidigt i sina råd om hur man förebygger cancer ”Begränsa intaget av rött kött (i rapporten definierat som kött från nöt, gris, lamm och get) till 500 gram (tillagad vikt) per vecka och undvik charkuteriprodukter.” När det gäller rekommendationen att undvika charkuterivaror framgår på SLV:s hemsida att de kommer att göra en djupare analys av de studier som ligger bakom just denna slutsats för att ”bedöma hur relevant rådet är för svenska förhållanden. Det handlar bland annat om att i detalj undersöka vilka charkuterivaror som studerats, vilka mekanismer som kan finnas och halterna av olika tillsatser i produkter på svenska marknaden. I väntan på denna genomgång ändras inga kostråd.”
Tommy Svensson som anses vara en guru när det gäller livsmedelstillsatser tillhör E249-E252 de mest tveksamma tillsatserna. Enligt hans bok Handbok för den kräsne konsumenten misstänks dessa E-nummer orsaka svåra allergiska reaktioner, cancer, förgiftning, fosterskador, tumörer, genetiska skador och blodsjukdom. Konserveringsmedlet används för att förebygga uppkomst av farliga bakterier som t ex Clostridium botulinum i maten. Med E250 i korven håller den längre utan risk för bakterietillväxt, så det är inte svårt att räkna ut varför producenter och butiksinnehavare vill använda den. Tillsatsen används också för att ge t.ex. julskinka sin rosa färg. Tidigare hette det gråskinka. Professor Marie-Louise Danielsson-Tham försvarar användningen av E250 och menar att vi riskerar att dö utan den. Ja, eller också slutar vi kräva av producenterna att våra charkprodukter ska hålla i sex veckor. Dessutom hittade jag nu på Smittskyddsinstitutets hemsida att toxinet som kommer av botulismförgiftning som orsakas av ovan nämnda bakterie är värmekänsligt och förstörs vid kokning och annan tillredning. Om korven nu ändå ska stekas eller kokas, varför är det så livsviktigt med E250?
Tillsatsen finns i de flesta köttpålägg som rökt skinka och salami. Den finns i bacon, kassler och nästan alla korvprodukter. Du kan hitta korvar utan E-nummer från Familjen Ohlsson, ICA Maxi har bl.a. några av deras produkter. Lufttorkad skinka, t ex serrano och prosciutto finns utan E250 men det gäller att titta noga, för de flesta märken innehåller det. E250 finns även i t.ex. rå salsiccia som måste tillagas, fråga mig inte varför?
Utöver det som jag skrivit ovan, är det så att olika E-nummer påverkar varandra och E200-E203 påverkar nitriter och nitrater, dvs E249-E252 och ”bildar tillsammans mutagena kemiska föreningar som vissa forskare påstår kan skapa bestående ärftliga skador. Det skriver Tommy Svensson i sin bok Handbok för den kräsne konsumenten.I Svecia-ost kan t.ex. både E200 och E250 finnas. E200 finns i väldigt många ostprodukter och inte sällan äter vi chark och ost tillsammans.
Middagsfrid letar med ljus och lykta efter produkter utan E250. När vi inte hittar vad vi letar efter levererar vi charkprodukter någon gång då och då, eftersom producenterna så ivrigt insisterar att E250 måste ingå för att de ska vilja producera åt oss. Jag tror inte att de vill ta risken för att alla andra använder E250 och de tänker kanske att någon råkar äta en rå korvbit. Dessutom tycks vi konsumenter generellt köpa charkprodukter ändå. Men vi bryr oss och vill ha en förändring! Min rekommendation är att äta charkprodukter sparsamt, men inte varje dag. Låt oss få köpa korv som ska ätas upp inom en vecka, det borde väl gå att producera? Vi kan behandla det som köttfärs.
För den som vill läsa mer, tycker jag att den här bloggaren Nicklas Neuman presenterar en hel del matnyttig information om E250 med ordentliga källhänvisningar (som jag i och för sig inte kontrollerat, men som jag upplever som trovärdiga).
