Jag har just klivit av stora scenen i Waterfront Building där jag hållit en gästföreläsning för 500 personer på TeliaSonera. Under förberedelserna för detta kom vi och Telia på att vi faktiskt har ganska mycket gemensamt. Vi har båda startat under monopolliknande omständigheter. Vi var visserligen bara ensamma på marknaden i sex månader, men det var kul att ha fått uppleva det! Våra kunder är köpstarka men kräsna. De vet att det finns mycket att välja på. Det kräver en viss motivation/ansträngning att byta leverantör, även om man kanske är lite missnöjd. Jag kan ju ta mig själv som exempel när det gäller telefoni. Min Tele2-lösning tvingar mig ut på gatan för att kunna prata i telefon ibland. Jag kan i stort sett aldrig sitta vid min skärm och prata i telefon. Ändå får jag inte ändan ur vagnen för att lösa problemet. Både vi och Telia betraktar oss själva som en premiumleverantör där varje steg i våra processer kräver hög kvalitet. För oss innebär det t.ex. att vi har hög tillgänglighet i vår kundservice, vi packar alltid maten i kyla, vi kör ut med kylbil – alltid, vi provlagar och provsmakar alla rätter innan kunden får hem dem och vi gör väldigt tydliga recept som till och med tonåringar kan följa och våra foton inspirerar och hjälper kunden i mål. Vi sätter ihop produkter och tjänster så att det upplevda kundvärdet är större än värdet av de ingående komponenterna var och en för sig. Vi måste fortsätta att vässa våra tjänster där det spelar roll för kunden. Vi kan inte bara satsa på det vi själva tycker är viktigt, t ex klimatsmart mat. Vi är fortfarande klimatsmarta, men kunden är framförallt intresserade av att få barnen att äta maten och att det ska gå fort. Där måste vi överglänsa våra konkurrenter.

Utskriftsvänlig