Jag läste en så bra krönika i A perfect guide, ni vet den där bilagan som kommer tillsammans med Svenska Dagbladet ibland. Jag tror att den var skriven av Hugo Rehnberg. Den handlade om snobbism som något positivt, något som naturligt kommer när man skaffar sig mycket kunskap inom ett område. Det är befogat att en vinkännare inte uppskattar billiga lådviner och att de hellre avstår om inget annat bjuds. Det kan jag respektera. När man lär sig mycket om något börjar man ställa högre krav. Inget konstigt med det. Vi har ju oftast ett val och väljer bort det som vi tycker är dåligt.
En del tycker kanske att jag är en matsnobb. Helst vill jag inte kalla mig det, eftersom ordet har en så negativ klang. Jag associerar det ordet till ytlighet och blev därför lite paff när jag läste Rehnbergs krönika. Jag ser inte ner på de som köper färdigmat och danskt fläskkött, däremot tycker jag att de missar något och att de gör ett dåligt val. Jag påminns om mitt viktiga uppdrag, nämligen att sprida budskapet om skillnaderna mellan bra och dålig mat. Jag köper inte ägg om det inte finns ekologiska om jag inte absolut MÅSTE ha ägg. Då går jag till nästa butik eller avstår. Jag kan för mycket om äggproduktion för att uppskatta icke ekologiska ägg.
Det finns säkert områden där jag inte har koll och inte förstår vad som är kvalitet och inte. Modern konst förstår jag mig inte på. Om jag tittar på hästsport vet jag inte vad som är bra och dåligt. Mina ögon är otränade. De ser inte nyanserna. Eftersom jag kan dansa salsa själv, ser jag däremot vilka som dansar i takt och vilka som är riktigt duktiga. Jag förstår hur mycket de tränat för att bli så bra även om det ser enkelt ut. Samma sak gäller mat, där ser jag mer än vad gemene man ser. De kanske nöjer sig med att något är ”gott”, medan jag både känner flera smaker och uppskattar hur och var maten är producerad.
Om snobbism är det som Rehnberg säger, ja, då kanske jag är en matsnobb. Jag vill ha bra grejer och om jag har ett val går jag ibland hellre hungrig än att äta skräp.
