Jag läser just nu en bok om Julia Child, en stor matprofil i USA som numera är död. Några av er har kanske sett filmen ”Julie and Julia” som gått på bio ett tag. Där kan man börja prata om besatthet. Vilken perfektionist! Inför utgivning av en ny kokbok kände sig Julia tvungen att laga om rätter 10-15 gånger för att försäkra sig om ett bra resultat. Skillnader mellan franskt och amerikanskt mjöl, olika sorters ugnar, kokkärl m m ger ju olika resultat och hon ville göra recepten helt idiotsäkra. Det vill ju vi också, men nöjer oss med att provlaga en gång och ifall det behövs kanske två-tre gånger. Hon ägnar visst stort utrymme åt varför-frågan i sina kokböcker, inte bara ”hur” man gör. Visst vill man t.ex. veta varför man ska göra en majonäs med rumstempererade ingredienser? Julia Child har också varit banbrytande när det illustrationer av kocken framifrån stående vid ett arbetsbord. Då kom Julia på att det borde vara bättre att visa maten ur kockens eget perspektiv. Ganska självklart, eller hur?

Utskriftsvänlig