Måste man kunna presentera en lösning för att skriva en bok? Lierre Kieth menar att vi inte kan försörja jordens befolkning och därför gör klokast i att inte skaffa barn. Hon kritiserar jordbruk rent generellt eftersom det medför så grava miljömässiga konsekvenser. Boken är såtillvida extrem och recensenten Sarah Vinterlycka tycker visst att man måste ha alla svar och komma med en lösning när man tar sig friheten att kritisera. Jag håller inte med. Fastän jag inte lyckats ta mig igenom hela boken, upplever jag den som mycket läsvärd och visst ligger det någonting i det som Kieth säger. Jag uppfattar det som att hon rekommenderar småskalighet, jakt och insamling av föda. Sen att maten inte räcker för att mätta oss alla förblir en obesvarad fråga.
Vegomyten är en bok som måste intas i små doser, det blir alltför deprimerande annars. Det vi håller på med nu i det globala jordbruket är ohållbart och det inser nog läsaren också. Bördig matjord är att se som en icke-förnyelsebar resurs efter det tar så lång tid för att jorden att hämta sig efter en skörd. Det är bara ett exempel på mer eller mindre välkomna påståenden som Keith gör i sin bok. En del av mig vill sluka boken, en annan del av mig vill bara kasta den och låtsas som att den inte fanns. Den har ett jobbigt budskap. För er som inte läst den, handlar den inte om att vegetarianer bör börja äta (industriellt producerat) kött.
