Jag är van vid att andra betraktar mig som lätt fanatisk när det gäller matkvalitet. Till och med mina föräldrar, syskon och barn anser att jag ibland går alldeles för långt. Jag får ofta höra från läsare på bloggen eller folk i min bekantskapskrets kommentarer som: ”Är inte det där lite överdrivet?”, ”Nu får du ta och lugna ner dig” eller ”Du måste slappna av lite”. Länge kunde jag störa mig på de där kommentarerna, men nuförtiden låter jag de vara. Vi ser på världen på olika sätt, helt enkelt. Jag ser det som mitt kall att försöka förändra kosthållningen i Sverige, att skriva hur det egentligen är, att upplysa folk om tillsatser och produktionsmetoder. Detta är mitt JOBB. Jag vill inte gynna försäljningen av skräpmat som Risifrutti, smaksatta fruktyoghurtar med aromer eller chips med palmolja. Jag förstår också att man inte dör om man dricker coca-cola någon gång ibland, men det går emot mina värderingar att köpa hem det. Det blir inga Ballerina-kex på våra barns kalas. Sorry.

Utskriftsvänlig