Bra uppslutning på seminarium om matfusk på Kungliga Svenska Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA)

Matfusk är ju ett ämne som är på tapeten titt som tätt och den kändaste och största skandalen i modern tid kanske är hästköttsskandalen, inte för att människoliv varit i fara, utan för att förtroendet för branschen som helhet blivit rejält naggat i kanten. När hästköttet upptäcktes i lasagnen har man senare kunnat kartlägga hur många gånger köttet bytt ägare och det är åtskilliga. Antalet involverade aktörer är ofattbart många när man ser dem uppmappade på en karta.

Seminariet lockade representanter från hela industrin, t.ex. ICA och branschorganisationen Livsmedelsföretagen, professorer och forskare, myndighetsrepresentanter, konsumentföreningar och journalister. Jag var den enda som kom från matkassebranschen, vilket jag också brukar vara. Jag har hittills aldrig träffat en konkurrent på ett seminarium eller konferens som handlar om matkvalitet, bekämpningsmedel, tillsatser, djuruppfödning, miljö eller matproduktion. För mig är det en viktig del av mitt jobb att hela tiden öka min kunskap om vad som pågår i branschen.

Utan att gå in på detaljer kring vad varje talare sa kan jag sammanfatta tretimmarsseminariet med följande: det är alldeles för lätt att fuska i livsmedelsindustrin. Det är både svårt att upptäcka fusk och svårt att bevisa att fusket är uppsåtligt, dvs att syftet är att medvetet fuska/luras. Därför är antalet fall där någon åkt fast och fått konsekvenser otroligt få i Sverige. Den stora köttfärsommärkningsskandalen på ICA 2007 resulterade i att två personer fick dagsböter på ICA Maxi Nacka. Uppdrag Granskning uppdagade detta. Livsmedelsverket har inte samma metoder när de jobbar. Även om de dyker upp oanmälda i 80% av sina stickprovskontroller, ger de sig alltid till känna vid ankomsten. Det är mycket svårt att åtala någon pga svagheter i lagstiftningen.

Den vanligaste formen av fusk inom Europa är att sälja olivolja som ”jungfrulig” fast den inte är det. Den italienska maffian ligger bakom en stor del av dessa bedrägerier och i Italien tros maffians affärer uppgå till ett större värde än hela den industriella italienska sektorn. Henrik Ennart, journalist och författare, lyfter fram att jordbruksminister Eskil Erlandsson sagt något i stil med ”det ska nypa i örat på de som fuskar”. Jag tror att han menade att detta var ett oerhört mesigt uttalande och att ”lås och bom” borde vara en mer rimlig konsekvens när det handlar om bedrägerier.

Intressant är att branschorganisationen Livsmedelsföretagen skapat en helt ny roll sedan hästköttsskandalen. Jeanette Fors-Andrée innehar nu rollen som krishanterare och ska jobba med att stötta medlemsföretagen vid bedrägerier, matlarm och heta debattfrågor som t.ex. socker, tillsatser och dylikt. Hon tror på att lägga livsmedelskontrollen på staten istället för på kommunerna som idag är en framkomlig väg. Och en bättre lagstiftning.

ICAs chef för produktkvalitet, Lena Sparring, tror att samarbete är en del av lösningen. Långtgående relationer med leverantörer är en förutsättning och inte en jakt efter klipp. Matfusket är inget man löser på en enskild kvalitetsavdelning, menar hon. Det kräver insatser av många olika aktörer.

Sen tror jag att vi konsumenter kan visa vad vi tycker genom att inte köpa varor som inte är ordentligt märkta och som innehåller alltför många ingredienser. Håller vi oss till råvaror är risken för att bli utsatt för fusk mindre. I helgen skrev Mats-Eric Nilsson en artikel där han bl a nämnde en basilika- och broccolisoppa avsedd för viktminskning som innehöll en lång lista outtalbara ingredienser men bara 3,5 procent broccoli. För mig känns det ganska fuskigt, men det går förstås inte att bevisa att de försöker luras. Det är alltså upp till var och en vad man vill lägga sina pengar på. Jag tycker att det sunda förnuftet räcker ganska långt. Om man ställer sig frågan ” Är det rimligt?” och läser på förpackningen, kommer de flesta nog fram till att broccolisoppan är en riktigt dålig affär.

Kommentarer inaktiverade.