Jag håller med om vartenda ord och kunde inte ha formulerat det bättre själv, läs här.
Om Kicki
Jag älskar att laga, läsa om, skriva om, handla, prata om och framförallt äta mat. När det gäller kvalitet är jag riktigt kräsen. Mat ska helst vara helt E-nummerfri, klimatsmart och ekologisk. Det är därför jag har startat Middagsfrid. Jag drar mig inte för att tycka till om och ifrågasätta vad som pågår i livsmedelsbranschen. Grönsaker är min stora passion och jag blir glad om jag kan inspirera folket att äta annat än isbergssallad, gurka och tomat. Dessutom visar jag upp vad som pågår på jobbet och delar med mig av min vardag på Middagsfrid. Twitter
Vill du ha en leverans från Middagsfrid?
5-dagarskassen, 3-dagarskassen, . Barnkassen, Frukostkassen, Fruktkassen, Fredagsmyskassen, vi har nåt för alla. Beställ din/dina kassar redan idag!
Jaaa! Håller också med! Jag acceperar ej ett nej från mina barn, de måste åtminstone smaka. Skulle aldrig drömma om att ge bara pasta till mitt barn! Jag kör med principen, en tugga till, 5 skedar till, eller så är det helt enkelt inte tv mm på kvällen. Låter hårt men det är det inte. Sällan bråk vid bordet hos oss.
Jag har aldrig någonsin ”tvingat” mina barn att smaka på något och jag är allergisk mot all form av tjat vid matbordet. De får äta vad de vill av den mat som vi serverar – som kan vara allt från pasta med köttfärssås till fiskpaté eller, som idag, daal med råris – i de mängder som det finns att fördela. Ingen specialmat för dem alltså men vi försöker se till att barn och vuxna äter tillsammans. Resultatet? Både 5-åringen och blivande 2-åringen är synnerligen glada i mat och tycker nästan jämnt att det är roligt att smaka på ny mat. Men ärligt talat är jag inte alls säker på att det har med min ”matfilosofi” att göra utan de var matglada redan som bebisar och var väldigt tydliga med när de tyckte det var dags att börja med smakportioner;-)
Jag har också alltid haft filosofin att barnen ska äta all mat och inte få någon specialmat. Funkar utmärkt med den äldsta och yngsta, men mellankillen har alltid varit omöjlig. Vilka konflikter vi har haft! Tills han fick diagnosen autismliknande tillstånd och vi fick lära oss att det handlar om en överkänslighet i smaksinnet som är vanlig hos personer med den diagnosen. Han har motsvarande i känselsinnet och det är ett elände att hitta kläder som passar. Så fort vi fick bättre förståelse för varför han vägrade äta något som hade någon smak, så kunde vi kompromissa. Idag äter han absolut inte allt, men tillräckligt för att få i sig rätt näring. Vi lagar ofta specialmat åt honom, men gör det så enkelt som möjligt. Ofta handlar det om att inte ge honom sås eller att byta ut vissa grönsaker mot andra. Vi kan idag också få honom att smaka på nya maträtter i viss utsträckning. Fisk har vi tyvärr inte lyckats med.
Jag tror inte alls att alla kräsna barn är som mitt, men det kan vara bra att veta att det faktiskt kan finnas lite mer ovanliga orsaker bakom kräsenheten, så att man inte dömer i onödan.